Nu sitter man här på bussen på väg till jobbet efter att först ha lämna ungarna på dagis.
Det är inte så konstigt att jag känner mej stressad.

1. Det tar ett tag innan jag kommer ur sängen tre omgångar ringer klockan med fem minuters intervaller + frugans klocka en gång då började man vakna endå kom jag inte upp på en gång.

2. Sedan hämta ungarna ur deras sängar som tur var var de redan vakna.

3. Frukost grabben min son Lukas sin sedvanliga yougurt i nappflaska jag fyra mackor och mjölk och jäntan och en tallrik s hon som vanligt inte åt upp.

4. Sedan kommer det stora problemet med stort Pppp sätta på barnen kläder. Det kan ta tid. Jag tittar på klockan jag känner stressen gripa tag i mej med sitt tunga grepp det goda humöret börjar sina jag känner ilskan komma, höjer rösten mot barnen.

5. Min dotter Frida börjar att tjata om en dricka hon har lämnt i bilen och just nu ska hon ha den och tiden rinner iväg för jag ska med bussen.

6. Vi hittar inte Fridas mössa var kan den vara månne tro vi får ta en annan mössa det blir två stycken för nu är det kallt på morgonen. När min dotter går ut till sin cykel ja vad ligger då där på pakethållaren hennes mössa den vi letade efter blöööt.

7. Vi börjar gå, efter en kort bit på vägen kommer jag på att jag har glömt min mobiltelefon och jag får gå tillbaka och tiden går

8. När jag kommer till dagis då börja det sedvanliga ta på galon kläderna och ja ser tiden försvinner stressen tar ett kraftigare strypgrepp 10 minuter tills bussen går då börjar Frida trilska jag får ta på henne galonbyxerna och jag måste med denna buss som går om 10 minuter.

9. När barnen är färdig går jag utan att knappt att säga hejdå till dem. Efter em bit på vägen kommer jag på att påsen jag hade med mig till dagis med extra kläder till ungarna var la jag den. Ahhh strunt samma nu måste jag till bussen.

10. Slutet av den här historien är att när jag kom till busshållplatsem hade inte bussen kommit och jag hade 5 minuter tillgodo

Vad kan vi lära oss av det här jo stress är inget annat en rädsla om att inte hinna med rädsla att den tid vi har med oss inte räcker. Så lever vi alle till mans Stress stress eller ska vi säga räsdla rädsla.