Jaha då är jag tillbaks igen kom och tänka på en liten episod på jobbet. Jag skulle ta ut en buss en morgon. Jag var ganska tidig till jobbet en då gick det lite fel när jag skulle ta ut bussen. Det började att den buss jag skulle ha inte startar, ganska vanligt när det gäller de äldre gasbussarna. samtidigt som jag vet att om man ger man dem lite tid kan de komma igång, så jag gav bussen lite tid men jag fick till slut ge upp. Jag tryckte på stopp knappen och förman ropade upp mig. Förman tilldelade mig en ny buss som startade men tiden hade runnit iväg. så jag ropade upp igen och frågade om det hade gått någon ny buss för att starta i stället för mig, men istället för att få hjälp så blev det utskällning han trodde att jag hade gått ut för sent för att anropet kom kl 4,51 och jag skulle utgå ifrån garage kl 4.47 men jag gick ut kl 4,36 så ut för tidigt kan ju diskutera, kan erkänna att jag träffade en kollega på vägen som jag växlade några ord med så ett par minuter kan jag ha blivit sen. Jag blev ca 9-10 minuter sen till avgång från hållplatsen där jag skulle börja. Fast jag inte behövde köra så fort kom jag en då ca 2 minuter före avgångs tid i city Tyvärr blev jag ganska lack på förman för han vad jag upplevde arrogant mot mig Han Hade rätt i vissa saker men tiden kunde han inte förutspå om jag gått ut i rätt tid eller inte.
En annan dag skulle jag också hämta en buss, gammal gasbuss förståss, då såg jag att gasslangen inte var riktigt isatt så mina föraningar blev att det kanske inte fanns riktigt med gas i bussen mycket riktigt 66 bar i bussen. Fulltankad buss är ca 185 bar och bussen skulle gå till sena kvällen. Jag ropade upp förman på komradion och det var samma förman som jag fick en utskällning av men den här gången fick jag beröm för att jag var uppmärksam och kollat hur mycket gas det var i bussen. Hela min ilska rann av mig mot denna förman jag t o m tänkte han kanske är ganska schyst en då.
Kontentan av den här episoden är att ett litet positivt ord kan förändra ens inställning till en person. Det där berömmet kanske inte så märkvärdigt men det fick mig att se positivt på honom i varje fall. Tyvärr kan denna förman vara ganska vass och arrogant en då men det kan jag se igenom på grund av det lilla berömmet.
måndag 2 november 2009
torsdag 8 oktober 2009
Nu sitter man här på bussen på väg till jobbet efter att först ha lämna ungarna på dagis.
Det är inte så konstigt att jag känner mej stressad.
1. Det tar ett tag innan jag kommer ur sängen tre omgångar ringer klockan med fem minuters intervaller + frugans klocka en gång då började man vakna endå kom jag inte upp på en gång.
2. Sedan hämta ungarna ur deras sängar som tur var var de redan vakna.
3. Frukost grabben min son Lukas sin sedvanliga yougurt i nappflaska jag fyra mackor och mjölk och jäntan och en tallrik s hon som vanligt inte åt upp.
4. Sedan kommer det stora problemet med stort Pppp sätta på barnen kläder. Det kan ta tid. Jag tittar på klockan jag känner stressen gripa tag i mej med sitt tunga grepp det goda humöret börjar sina jag känner ilskan komma, höjer rösten mot barnen.
5. Min dotter Frida börjar att tjata om en dricka hon har lämnt i bilen och just nu ska hon ha den och tiden rinner iväg för jag ska med bussen.
6. Vi hittar inte Fridas mössa var kan den vara månne tro vi får ta en annan mössa det blir två stycken för nu är det kallt på morgonen. När min dotter går ut till sin cykel ja vad ligger då där på pakethållaren hennes mössa den vi letade efter blöööt.
7. Vi börjar gå, efter en kort bit på vägen kommer jag på att jag har glömt min mobiltelefon och jag får gå tillbaka och tiden går
8. När jag kommer till dagis då börja det sedvanliga ta på galon kläderna och ja ser tiden försvinner stressen tar ett kraftigare strypgrepp 10 minuter tills bussen går då börjar Frida trilska jag får ta på henne galonbyxerna och jag måste med denna buss som går om 10 minuter.
9. När barnen är färdig går jag utan att knappt att säga hejdå till dem. Efter em bit på vägen kommer jag på att påsen jag hade med mig till dagis med extra kläder till ungarna var la jag den. Ahhh strunt samma nu måste jag till bussen.
10. Slutet av den här historien är att när jag kom till busshållplatsem hade inte bussen kommit och jag hade 5 minuter tillgodo
Vad kan vi lära oss av det här jo stress är inget annat en rädsla om att inte hinna med rädsla att den tid vi har med oss inte räcker. Så lever vi alle till mans Stress stress eller ska vi säga räsdla rädsla.
Det är inte så konstigt att jag känner mej stressad.
1. Det tar ett tag innan jag kommer ur sängen tre omgångar ringer klockan med fem minuters intervaller + frugans klocka en gång då började man vakna endå kom jag inte upp på en gång.
2. Sedan hämta ungarna ur deras sängar som tur var var de redan vakna.
3. Frukost grabben min son Lukas sin sedvanliga yougurt i nappflaska jag fyra mackor och mjölk och jäntan och en tallrik s hon som vanligt inte åt upp.
4. Sedan kommer det stora problemet med stort Pppp sätta på barnen kläder. Det kan ta tid. Jag tittar på klockan jag känner stressen gripa tag i mej med sitt tunga grepp det goda humöret börjar sina jag känner ilskan komma, höjer rösten mot barnen.
5. Min dotter Frida börjar att tjata om en dricka hon har lämnt i bilen och just nu ska hon ha den och tiden rinner iväg för jag ska med bussen.
6. Vi hittar inte Fridas mössa var kan den vara månne tro vi får ta en annan mössa det blir två stycken för nu är det kallt på morgonen. När min dotter går ut till sin cykel ja vad ligger då där på pakethållaren hennes mössa den vi letade efter blöööt.
7. Vi börjar gå, efter en kort bit på vägen kommer jag på att jag har glömt min mobiltelefon och jag får gå tillbaka och tiden går
8. När jag kommer till dagis då börja det sedvanliga ta på galon kläderna och ja ser tiden försvinner stressen tar ett kraftigare strypgrepp 10 minuter tills bussen går då börjar Frida trilska jag får ta på henne galonbyxerna och jag måste med denna buss som går om 10 minuter.
9. När barnen är färdig går jag utan att knappt att säga hejdå till dem. Efter em bit på vägen kommer jag på att påsen jag hade med mig till dagis med extra kläder till ungarna var la jag den. Ahhh strunt samma nu måste jag till bussen.
10. Slutet av den här historien är att när jag kom till busshållplatsem hade inte bussen kommit och jag hade 5 minuter tillgodo
Vad kan vi lära oss av det här jo stress är inget annat en rädsla om att inte hinna med rädsla att den tid vi har med oss inte räcker. Så lever vi alle till mans Stress stress eller ska vi säga räsdla rädsla.
tisdag 6 oktober 2009
När jag sitter och kör
När jag sitter och kör så lyssnar jag ganska mycket på radio.
Det väcker ganska mycket funderingar på livet, resonemang
från folk, även om radion är tyst tänker man ganska mycket.
Det är det jag kommer att skriva om i den här bloggen.
Jag hoppas att detr jag skriver ner kan vara
intressant för den som läser den här bloggen
Det väcker ganska mycket funderingar på livet, resonemang
från folk, även om radion är tyst tänker man ganska mycket.
Det är det jag kommer att skriva om i den här bloggen.
Jag hoppas att detr jag skriver ner kan vara
intressant för den som läser den här bloggen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
